.
2010-10-02 @ 22:40:03
Behövde bara skriva av mig lite, så ni behöver verkligen inte läsa. Därför all den fjdaghöaöja texten...
Att i flera veckor vara utan någon som man verkligen älskar med hela sitt hjärta, är verkligen inte det lättaste. Varje dag går man och längtar efter varandra och räknar ned dagarna tills man ska träffas igen. För mig är det just nu 13 dagar kvar tills jag får träffa joel igen, och vi har redan varit ifrån varandra i 5 dagar. Det är verkligen inte lätt.
Folk runt om en förstår inte hur mycket det tynger ner en och tror att man mår hur bra som helst och även fast de tror att det är jobbigt så kommer de aldrig förstå hur jobbigt det egentligen är om de själva inte har varit med om det. Dom frågar inte hur man mår, utan antar bara att man mår bra fast det kanske egentligen är helt tvärt om. Jag är helt tom utan min Joel och tänker på honom precis hela tiden och längtan efter varandra blir bara mer och mer. Tänk om folk kunde bry sig mer om varandra och fråga hur det är. Nu menar jag inte att jag eller joel inte bryr och frågar varandra hur det är, det gör vi hela tiden, flera gånger om dagen. Men tänk om folk utifrån kunde bry sig lite mer, och framför allt stötta när man har det svårt. Jag menar inte att jag är jätteduktig på detta, det vet jag att jag inte är...
Jag tror inte heller riktigt att man förstår hur stark kärleken är vid ett distansförhållande som verkligen fungerar. Det är verkligen äkta kärlek. Iaf när det gäller mig och joel, vi älskar varandra hur mycket som helst, och även fast det är tufft, klarar vi av ett distansförhållande och har snart gjort det i ett helt år. Visst, vi har våra bråk och gräl, men kärleken är alltid starkast.
Joel, jag älskar dig, nu och föralltid. Det finns verkligen ingen bättre kille än dig. Om det någongång skulle ta slut, vet jag inte var jag skulle ta vägen. Du är allt för mig och min kärlek till dig går inte att förklara med ord, jag älskar dig supermycket<3 Även fast det är tufft, så klarar vi detta, jag lovar
